Är det inte meningen att man ska vara glad på våren? solen värmer, blommorna knoppar och slår ut, det är så mycket glatt folk på stan som börjar med kortare byxor, tunnare jackor och de ler, de skrattar, de sitter på bänkar och njuter av solen. Men jag är inte en av dom. Jag brukar vara det. men jag känner mig tom. fast ändå inte. Det är som om någon har sågat ut ett stort hål i mitt bröst, för att sen fylla det med bly. Jag känner mig så tung. och ibland får jag svårt att andas. Kan det inte bli min tur att bli räddad?

Fan oxå. Jag har mått bra hela dagen. Men samtidigt så har jag känt den där gnagandes känslan i bakhuvudet. Att det är nått fel. Att Jag känner mig deppgi fast jag är glad. Nu slog det ut som fan. Det gör nästan ont, där djupt inom mig. Det värker och kliar som ett läkande sår som man river upp om och om igen. Det känns som en stor klump i halsen när jag försöker svälja och det bränns i ögonen för jag vill gråta. Jag vill skrika. och slåss. sparkas. rivas och bitas. Men jag vet inte hur. Får se hurpass jag kommer sova inatt. Lär bli en orolig sömn. Godnatt.

... to my magic place where only love exist <3

Tänker du någonsin på mig? Saknar du mig? (om det ens finns något av mig att sakna) Undrar du aldrig vad det blivit av mig? Hur jag ser ut? Vad jag har för intressen. Hur lik jag faktiskt har blivit dig. Tänker du aldrig på mig? Hur totalt jävla övergiven och misslyckad jag känner mig på grund av hur du gjort och valen du gjort. Ibland känns det som om det är ditt fel att mitt liv är så misslyckat. Eller rättare sagt att mitt psyke är så instabilt. Det var du som började allt. Det var på grund av dig som jag istället för att leka med andra i min ålder gick ensam och tänkte på varför du inte ville ha mig. Vad som var så jävla hemskt med mig, vad som var fel på mig eftersom jag tydligen inte var bra nog åt dig.
Alla säger att jag inte sa vara sur. Att det händer många. Att det är vanligt. Är det en vettig orsak till att det ska hända? Överdriver jag? Jag vet inte.
Är det ens meningen att det ska göra så här ont när jag tänker på det? Och varför fortsätter jag ens tänka på det. Jag har redan sträckt ut min hand åt dig två gånger. Och det var två gånger för mycket för jag står fortfarande med handen utsträckt och väntar på ett svar.
Du har inte brytt dig i 18 år. Så varför skulle du göra det under de följande åren av mitt liv.

Jag har aldrig känt mig så otillräcklig som du får mig att känna. Och ändå har du inte ens sagt ett ord till mig.

Onsdag idag. Min lediga dag. När jag inte behöver göra något. Jag får sova hur länge jag vill. men.. det där jävla men:et
Det är också en hel dag av ensamhet. Jag tycker inte om att vara ensam. Inte nu. Eller vem försöker jag lura. Jag tycker aldrig om att vara ensam. Kom och håll mig sällskap? Kom och ta mig härifrån? Kom och radera mina tankar.

Fy fan.. 3 dagar i rad så har jag mått bra, och 3 dagar i rad har ni totalt förstört mitt humör för resten av kvällen. Tack så jävla mycket. För vad? För att jag inte tömmer diskmaskinen så fort jag kommer hem.
Vem FAN är det som predikar jämt och ständigt att "det är roligare om man är två som hjälps åt"
och "Ju fler man är, ju snabbare går det".. Men det gäller tydligen inte när jag ska arbeta?

Tack för ännu en förstörd kvälls om jag sitter och spenderar på mitt rum ensam.
Sen klagar ni över att jag aldrig är social, att jag jämnt ska vara hos robert. Ja inte undra på.

Ska bli så jävla skönt att få slippa er i en vecka.

Har ni någonsin haft dagar när ni bara känner er så jävla less på allt och alla. Man kan börja gräl av små skitsaker. Sen så går man runt resten av dagen i en sur tystnad och undviker alla i ens närhet, för att man är så jävla rädd att man ska trampa varandra på tårna och börja nästa gräl.

En sån dag har jag nu.

Kom och rädda mig?

Hej mina få, men väldigt kära läsare. Funderade lite idag. Angående idoler och förebilder. Vad är det för skillnad på en idol och en förebild? Jag har inte riktigt kommit på någon bra skillnad direkt. Men kanske.
En förebild är någon man ser upp till, någon man vill vara som, någon vars livsmotto man själv vill leva efter. Behöver inte nödvändigtsvis vara en kändis. Kan vara en mamma eller en mormor, en vän, en släktning.
Medan en idol är någon kändis, en sångare, en skådespelar, en politiker. Fast det stämmer inte heller egentligen. För jag ser upp till en känd. En som jag ser upp till, som jag ser som förebild, som man vill bli som.
Det kanske inte är någon skillnad. Vad har ni för åsikter? :D

Min förebild, idol och småkärlek (Fast jag är mer känd i hans genialitet, hans underbara tänkesätt och estetiska sinne)


Guy Ritchie! En Regissör och manusskrivare. Alla filmer jag har sett som han skrivit och gjort har jag blivit kär i. Allting i dom.
Handlingen = <3
Skådespelarna = <3<3
Färgerna = <3
Klippningen = <3
Allt. Allt. Allt. Allt.
Och de är inte amerikanska heller, utan Brittiska ^^ Och det gör det hela mycket mycket bättre.
Om inte Madonna redan hade shaggat honom så hade jag tatt honom med en gång :D

Några av filmerna han har gort. Och som jag älskar!!
Revolver, Väldigt psykologisk. en WTF film ^^ Om ni ser den så förstår nu xP
Snatch. Just gotta see it.

Lock, Stock & Two Smoking Barrels. Om ni inte sett den, så skäms! Bland de första han gjorde. Just wonderful :)

Sen har vi hans senaste RocknRolla. wah. He did it again. Och Gerard Butler är med!!!! My precious ^___^ Denna ligger nog bland de bästa. Men jag vet inte. Det är svårt att ranka filmerna. Haha.

Jaja, nu har jag tjötat färdigt. Ska låta er fortsätta med era liv.

Tänkte att det skulle vara dags att skriva om det jag spenderat senaste månaden med. Både nattetid, och dagtid.
Jag är helt frälst och devoted. Jag tänker, andas, äter, lever och drömmer Twilight ^^
Överdrivet? Javisst. Självklart. Men låt mig få vara nördig och kär om jag vill :D



Jag kanske borde berätta vad den handlar om?
Jo, Det handlar om den 17åriga Isabella Swan, Bella. Hon flyttar till sin pappa som bor i Forks. USA gråaste, och regnigaste stad. Hon börjar i skolan, och hon upptäcker en annorlunda familj, The Cullen Family. Det visar sig att alla är adoptivbarn, till Doktor Carlisle och hans fru. Alla är bleka.. Och framförallt. Alla är otroligt vackra. Men de är utanför, sitter för sig själv, pratar inte med någon. Och de är tillsammans -tillsammans- Emmett och Rosalie är ett par, Jasper och Alice är ett par.. Sen har vi Edward. Killen med det brons-färgade håret.

Haha, jag hade kunnat skriva hela handlingen från första boken, till skissen på femte, men det är inte min uppgift att avslöja.

Summan av kardemumman, Bella får reda på att Edward är en vampyr, han är kär i henne, hon är kär i honom. Men hur starkt kan han kontrollera den stora delen av sig själv som vill dricka hennes blod?

Unbelievable bra serie. Twilight, New Moon, Eclipse, och Breaking Dawn. Eller på svenska (urk) Om jag kunde drömma, När jag hör din röst, Ljudet av ditt hjärta, och sista som inte kommit ut än tror jag ska heta något i stil med, Så länge vi båda andas.
Men jag rekomenderar de på engelska, hennes språk flyter på så fint, nästan dansar fram på pappret.



Sen har vi filmen som kom ut nu i November. Var tveksam från början, men blev kär redan efter 3 min in i filmen.
Fast jag ska/måste ge den lite kritik, jag är inte helt förblindad än :P
Första halvan av filmen, det går för snabbt fram, om man inte har läst boken så kan det bli väldigt otydligt vad som händer mellan huvudkaraktärerna. Deras känslor. Hur det går fram och tillbaka. Det är iofs ganska svårt att följa varje sida i boken till punkt och pricka. Och jag kan tänka mig att de har själv blivit lite blinda, regissören då, Att för dom är det självklart vad som händer ^^ Men det är inte alltid alla som läser boken först. Tyvärr.

Men jag kan visa lite av skådespelarna som är med i filmen.

Kristen Stewart - Bella Swan



Robert Pattinson - Edward Cullen


Peter Facinelli - Carlisle Cullen


Elizabeth Reaser - Esme Cullen


Ashley Greene - Alice Cullen


Jackson Rathbone - Jasper Cullen Hale


Nikki Reed - Rosalie Cullen Hale


Kellan Lutz - Emmett Cullen


Taylor Lautner - Jacob Black


Cam Gigandet - The Nomad James (Hitta ingen före efter bild på denna :( )

Jag har precis som Stephie sett många som lagt upp det här, så varför inte göra det själv :)


Man kan då gå in på deras hemsida färgadelinser och själv välja vilka linser man vill ha av Freshlook månadslinser :)

Ha det bra! (nu ska jag sätta mig och ha beslutsångest angående linserna ^_^ )

Jag gillar onsdagar. Men mest med tanke på att det är min lediga dag :)
Vaknade runt halv elva. Sen har jag tagit det lugnt sen dess. Kollat på tv, såg Nanny McPhee och sen beetleguise ^^
Fan vad jag har blivit känslosam med filmer. Jag har alltid bölat till sorgliga filmer, men idag bölade jag fan för att det var så lycklig. Jag blev så glad att jag grät :D :$

Min lillasyster spelar valthorn, och idag hade de en öppen repetition. Så vi åkte dit och kollade, de är jätteduktiga. TNNGBB tror jag bandet heter. The New Next Generation Big Band eller något sånt hette det, blev inte klok på det xP
Hon var rätt så besviken över att hon inte hörs, hon ligger mest i bakgrunden, men jag övertalade henne att det är ljudet från hennes valthorn som lyfter upp alla andra. Utan henne hade det låtit mjäkigt. Hon är grädden i en gräddsås ;) utan henne är det bara en sås helt enkelt. Jag är iaf så stolt som man kan vara. Hon var så mycket mognare än de flesta andra i gruppen som var så skräninga och väldigt tillgjorda av någon anledning. Min vackra lillasyster <3

Jag ska sova ensam inatt igen.. Hatar fan det. Det är kallt.. och som jag sa till Robert, "Jag har alldeles för mkt benutrymme och för mkt täcke för mig själv.."
Han somnar nästintill alltid före mig. Och hans andetag har blivit som en godnattvisa för mig. De är så lugna, tryggingivande och mysiga att lyssna på. Och jag saknar att inte kunna bara vända mig mot honom och kunna lukta på honom, eller ge honom en puss mellan skulderbladen (Han sover oftast med ryggen mot mig)
Jag saknar att inte kunna trycka upp mig mot hans varma rygg och känner hur han letar efter min hand som han lägger runt sig själv. gah.. Jag får stå ut helt enkelt. Lovade mamma att jag skulle vara här i en vecka :) Så det ska jag.

Det är faktiskt ganska mysigt att vara hemma. Saknar allt det socialla av någon anledning. Jag och Robert är faktiskt relativt osociala med varandra :P Men jag är väl nöjd fram tills jag får skit för någon småsak som vanligt.
Jag har börjat baka idag. Eftersom jag har blivit så duktig på att baka, har mamma överlåtit det mesta av julbaket till mig. Idag gjorde jag något, vet inte riktigt vad det är. Molasses Crackels elle rnågot sånt hette det. det smakade som en blandning mellan kola-kakor och pepparkakor ^^ SKITGODA!!!
Imorgon ska jag antigen göra tryffel, hallonkola eller rockyroad fudge :)

Men nu ska jag nog försöka varva ner och somna relativt tidigt.. fast jag är ensam i min jävligt kalla säng. Såg nu att fönstret är öppet. Så jag ska avsluta det här inlägget, gå och stänga fönstret och sen ska jag krypa ner och försöka att värma denna sängen så gott som det går.

Vi hörs/ses
// Jonna. J

Heh. Så bra lyckades jag med att uppdatera oftare .___. Über fail på mig. Fail på allt känns det som.
Varför kan jag inte vara glad? Jag försöker, men det går inte. Jag försöker sätta igång en glad låt, det känns bara fel, jag blir irriterad. Jag försöker le, men det känns bara som om jag gör en ful äcklig grimas.
Save your soul
Vad är det som gör att jag inte kan le?
Så fort någon säger något som jag tycker är roligt så vill jag skratta, men det är ett skal omkring mig som inte orkar skratta. Som inte vill skratta. Men varför kan skalet inte lyssna på insidan som egentligen skrattar och som faktiskt kan le.
Before you're to far gone
Det känns som om det är alldeles för mycket nu. För mycket att tänka på. För mycket som tar min fokus. När det blir så här så tappar jag fokus på allt. Jag orkar inte med arbete i skolan, fast det är enkelt. Finner ingen inspiration till att arbeta. Finner ingen inspiration till att laga mat. Har ingen matlust, äter mest för att det är en vana.
I ain't got no fight in me, in this whole damn world
Jag kan inte somna, hur gör man? Det är inte kul med datorn längre. Jag kan sitta hur länge som helst och bara stirra på mitt skärm, där bara skrivbordet är uppe, bara för att det finns inget jag orkar göra. Det är ett under att jag inte glömmer att sluta andas. Jag går ner i vikt, och jag bryr mig inte. Jag borde göra det. Jag borde vara glad. Men jag känner inga känslor över det. Jag kollar på vågen, -4 kg, och det enda som kommer up i mitt huvud är; Ok.
Before nothing can be done
Så den stora frågan är, vad är det som orsakar det här? Är det min årliga höstdepression? Eller för trött på skolan. Eller kanske att jag är rädd för vad jag ska göra efter skolan? Rädd för att misslyckas. Eller min familj? Eller har jag helt enkelt slutat orka känna efter, slutat orka känna känslor.
Without me you got it all
Jag orkar inte vara sympatisk. Jag orkar inte bry mig om jag sårar någon med mina kalla, korta svar. Jag menar inget illa, men jag orkar inte bry mig om jag gör det. För en jävla gångs skull så orkar jag inte bry mig om andra. Men jag orkar inte bry mig om mig själv heller. Jag vet inte ens om jag verkligen vill känna vad det är jag egentligen känner.
So hold on
Without me you got it all
So hold on

Det känns som om det var längesedan jag skrev här.. För längesen, Har velat skriva flera gånger, och har faktiskt suttit mig ner och börjat skriva, men det slutar med att jag bara lägger det i utkast istället, fråga mig inte varför.
Jag ska verkligen försöka bli mer aktiv här, för det känns som om mitt psyke behöver luftas lite, speciellt nu på hösten.
Det blir mörkt och grått och det kommer vara det nu i 5 månader. Inte undra på att över hälften av svenska folket är deprimerade 8|
Så från och med nu ska jag försöka (försökaförsöka) uppdatera oftare ^^