Jag heter Jonna.
Jag är en av tre som har detta efternamn.
Jag är dålig på att berätta för mina nära o kära hur mycket dom betyder
Jag är envis.
Jag är lat.
Jag är fet.
Jag har varit riktigt kär 5 gånger i mitt liv.
Jag vill ibland lämna detta liv, och lämna mina minnen så jag får börja om på nytt.
Jag vågar inte berätta för min pojkvän hur jag mår.
Jag var deprimerad hela högstadiet.
Jag var bästa vän med Herr. Rakblad och Fru. Skalpell i fyra år.
Enda anledningen att jag inte är det fortarande är Robert.
Jag har flyttat så många gånger att jag har glömt bort hur många gånger det är, men det är över 14 iaf.
Jag har varit med på ofrivilligt sex en gång.
Jag blev av med oskulden för att jag inte orkade med min dåvarandes pojkväns tjat.
Jag tycker inte om min pojkväns ex.
Jag gnäller mycket.
Jag ska skaffa 6 eller 7 piercingar till.
Jag har gjort en hemmagjord tatuering på ankeln. Men den blev misslyckad.
Jag gjorde en på höften och en på höft benet med, men dom syns inte idag.
Jag har varit mästare på att ljuga.
Jag är duktig på att skratta fast jag egentligen borde gråta.
Jag kan börja gråta av att höra en låt.
Jag gråter jättelätt när jag kollar på film.
Jag har lyssnat på BSB.
Jag är bisexuell, och har vetat det sen jag var 9 år gammal.
Jag vill vara blond igen.
Jag har min framtid planerad.





Det är sjukt.. Hur lite som krävs för att man ska bryta ihop. Man tänker, minns. Allt. Jag vill inte minnas, jag vill inte komma ihåg hur jag kände mig innan.
Jag är lycklig nu. tror jag. Varför vill jag så gärna. Men jag har ändras?
Eller är det bara jag som försöker inbilla mig själv det? Jag är inte stark nog. Jag försöker, jag vill, jag skriker, jag slåss, jag gråter.
Jag är lika svag som jag var innan.
Jag vill berätta. Jag skäms.
Slut.