Är det inte meningen att man ska vara glad på våren? solen värmer, blommorna knoppar och slår ut, det är så mycket glatt folk på stan som börjar med kortare byxor, tunnare jackor och de ler, de skrattar, de sitter på bänkar och njuter av solen. Men jag är inte en av dom. Jag brukar vara det. men jag känner mig tom. fast ändå inte. Det är som om någon har sågat ut ett stort hål i mitt bröst, för att sen fylla det med bly. Jag känner mig så tung. och ibland får jag svårt att andas. Kan det inte bli min tur att bli räddad?

Fan oxå. Jag har mått bra hela dagen. Men samtidigt så har jag känt den där gnagandes känslan i bakhuvudet. Att det är nått fel. Att Jag känner mig deppgi fast jag är glad. Nu slog det ut som fan. Det gör nästan ont, där djupt inom mig. Det värker och kliar som ett läkande sår som man river upp om och om igen. Det känns som en stor klump i halsen när jag försöker svälja och det bränns i ögonen för jag vill gråta. Jag vill skrika. och slåss. sparkas. rivas och bitas. Men jag vet inte hur. Får se hurpass jag kommer sova inatt. Lär bli en orolig sömn. Godnatt.