Heh. Så bra lyckades jag med att uppdatera oftare .___. Über fail på mig. Fail på allt känns det som.
Varför kan jag inte vara glad? Jag försöker, men det går inte. Jag försöker sätta igång en glad låt, det känns bara fel, jag blir irriterad. Jag försöker le, men det känns bara som om jag gör en ful äcklig grimas.
Save your soul
Vad är det som gör att jag inte kan le?
Så fort någon säger något som jag tycker är roligt så vill jag skratta, men det är ett skal omkring mig som inte orkar skratta. Som inte vill skratta. Men varför kan skalet inte lyssna på insidan som egentligen skrattar och som faktiskt kan le.
Before you're to far gone
Det känns som om det är alldeles för mycket nu. För mycket att tänka på. För mycket som tar min fokus. När det blir så här så tappar jag fokus på allt. Jag orkar inte med arbete i skolan, fast det är enkelt. Finner ingen inspiration till att arbeta. Finner ingen inspiration till att laga mat. Har ingen matlust, äter mest för att det är en vana.
I ain't got no fight in me, in this whole damn world
Jag kan inte somna, hur gör man? Det är inte kul med datorn längre. Jag kan sitta hur länge som helst och bara stirra på mitt skärm, där bara skrivbordet är uppe, bara för att det finns inget jag orkar göra. Det är ett under att jag inte glömmer att sluta andas. Jag går ner i vikt, och jag bryr mig inte. Jag borde göra det. Jag borde vara glad. Men jag känner inga känslor över det. Jag kollar på vågen, -4 kg, och det enda som kommer up i mitt huvud är; Ok.
Before nothing can be done
Så den stora frågan är, vad är det som orsakar det här? Är det min årliga höstdepression? Eller för trött på skolan. Eller kanske att jag är rädd för vad jag ska göra efter skolan? Rädd för att misslyckas. Eller min familj? Eller har jag helt enkelt slutat orka känna efter, slutat orka känna känslor.
Without me you got it all
Jag orkar inte vara sympatisk. Jag orkar inte bry mig om jag sårar någon med mina kalla, korta svar. Jag menar inget illa, men jag orkar inte bry mig om jag gör det. För en jävla gångs skull så orkar jag inte bry mig om andra. Men jag orkar inte bry mig om mig själv heller. Jag vet inte ens om jag verkligen vill känna vad det är jag egentligen känner.
So hold on
Without me you got it all
So hold on